Med „sittenlos“ kan „liederlich“ översättas – och med tanke på att det redan för 200 år sedan fanns bordeller i det här hörnet av St. Pauli, blir det också tydligt varför det fick detta smeknamn på 1800-talet.
Omkring år 1800 fanns det redan flera „glädjehus“ i området kring dagens Herbertstraße. När de första ångfartygen från och med omkring 1820 började föra sjömän från hela världen till St. Pauli, upplevde verksamheten en storhetstid.
Just i Davidstraße och de omgivande gatorna låg då den ena „danslokalen med flickor“ efter den andra. Dåtidens „toppfigur“: Storbordellen „Zu den Vier Löwen“. Direkt belägen vid Davidstraße, flanerade flickorna här fram och tillbaka – liksom sjömän, hantverkare och – så diskret som möjligt – mången välbärgad herre.
När man har valt ett kvinnligt sällskap går man till marknadsstånden vid Spielbudenplatz (se Station 8), där det finns billiga, färggranna scarfar att köpa. En sådan får sedan „flickan som valts“ knuten runt sig och bär den tills herrns pengar är förbrukade. Diskussioner med andra intresserade är, så länge scarfen bärs, överflödiga.
Omkring år 1900 beslöt Hamburg att begränsa prostitutionen: Endast för utvalda gator utfärdades bordellkoncessioner – däribland Heinrichstraße, som 1922 döptes om till „Herbertstraße“. Bakgrunden: Då ändrades prostitutionspolitiken och bordellverksamheten upplöstes. För att skapa en ny, „renare“ image fick de tidigare bordellgatorna nya namn.
1933, under NS-styret, uppfördes de röda insynsskydden vid Herbertstraße. De skulle hjälpa till att kontrollera prostituerade så totalt som möjligt.
Insynsskydden finns kvar än idag – och är dessutom kulturminnesskyddade. Därmed har staden Hamburg år 2024 bidragit till att inte glömma NS-offren bland de prostituerade.
Lördag
Idag