När Davidstraße har korsats österut börjar St. Paulis „glada kvarter“ med Spielbudenplatz. Här finns på stora och små scener teater och operett, kabaré, vaxfigurer, musikal och klubbar med alla sorters musik för alla.
Sedan slutet av 1700-talet har detta torg varit en plats för nöjen. Då visade underhållare i trästånd på marknader sina sensationer, det fanns korv och öl, vilda djur och dockteater. Dessa glada, „familjevänliga“ nöjen gav slutligen området kring Spielbudenplatz namnet „St. Lustig“.
Alla möjliga varor kunde köpas här – till ett mycket billigare förortspris än i Hamburgs butiker, för: fram till 1888 var Millerntor en tullgräns och varor som importerades till staden, till exempel från St. Pauli, var belagda med avgifter. Om man sålde dem utanför Millerntor, bortföll tillägget.
Vilka var era föregångare på Spielbudenplatz för två århundraden sedan?
„Anständiga landsbygdsbor, sjömän, hantverkare och tjänsteflickor, som hittade billigare varor i dessa butiker och fick vänligare bemötande än i många butiker i staden.“ (J. Heckscher: Peter Suhrs Panorama „Von Hamburg nach Altona und zurück“. Berlin, 1909. S. 74)
Runt 1840 revs stånden och Spielbudenplatz, vid tröskeln till Hamburgs stad, fick storslagna, massivt byggda hus som hyrdes av underhållare och krögare. Ur Joseph Heckschers, en hamburgsk lärd, synvinkel var detta en försämring. 1909 skrev han: „Underhållningen för folket, som han annars hittade på gatan för några få shilling, har förstörts och han måste nu slå ihjäl sin tid för dyra pengar på ölstugor och med öronbedövande musik.“
Lördag
Idag